Svenska Dagbladet har en bra sammanställning över höstens skördefester och andra liknande arrangemang.
Som ölälskare bör man framför allt inte missa den årliga Stockholm Beer & Whisky Festival som i år går av stapeln 30:e september till 2:e oktober. Mässan som (enligt egen utsago) anses vara en av de största och främsta festivalerna av sin typ arrangeras nu för 19:e gången. Jag har tyvärr ännu aldrig lyckats ta mig dit…
Jag har aldrig varit någon stor fan av Oktoberfesten. Dels för att jag varit insnöad på ale och stout och dels för den stora tyska ölfesten i oktober mest handlar om att dricka billig lager i stora mängder. Helst i gigantiska kannor. Men om man bortser från såna små detaljer så är det ju alltid en bra idé att samlas, dricka öl och ha kul tillsammans.
I år är det ju dessutom extra högtidligt. Den 12 oktober är det 200 år sedan den bayerske prinsen Ludvig gifte sig med prinsessan Therese av Sachsen-Hildburghausen i München. Och det vet väl alla att det är det bröllopet som firas. Väl? Så från 18:e september till 4:e oktober är det alltså 200-årsjubileum för oktoberfesten. Det är inte illa!
Carlsberg var snälla och skickade en pressrelease till mig i dagarna för att berätta vilka oktoberfestöl de tycker vi ska dricka. Jag kan inte skriva vad jag tycker om dem för jag har inte smakat något av dem. Men de skickade också med en liten ordlista som alla besserwissrar kan slänga sig med när de hinkar pilsner under de sexton dagar oktoberfesten pågår.
Ordlista för Oktoberfest
Bock – ett mörkare öl med högre alkoholhalt
Breigaul – hästen som drar öltunnorna från bryggerierna till Oktoberfesten
Busserl – lättare kyss, ofta på annan del av ansikten än munnen
Dampf – berusning
Gamsbart – traditionell Bavariansk hatt
Hawedere! – Goddag! Formell hälsning
Hoiwe – ”halvan”, ½ liter öl
Heaft – senap, används alltid till de vita korvarna
Kuaze- korta Lederhose (läderbyxor). En äkta bajersk person äger både korta och långa Lederhose
Maß – en liter öl.
Maßkruagstemma – en tävling där deltagarna ska hålla en liter öl med raka armar. Den som orkar hålla längst vinner
obandeln – att flirta
Radi – rädisa, i Bayern skärs de ofta i tunna skivor (ca 1 mm) och saltas
Russ – drink där man blandar Weißbier och lemonad
Schdamperl – en snaps
Zwiefacher – folkdans som särskiljs genom att den rytmen skiftar mellan tre – och fyra fjärdedels takt.
I samband med att man i Ålands södra skärgård nu börjat plocka upp vad som anses vara världens äldsta champange har man också hittat ölflaskor i god kondition. Skeppet sjönk för mer än 200 år sedan. Innan den stora katastrofen då Åland och Finland ännu var svenskt. Det bör alltså utan tvekan vara världens äldsta bevarade öl. Eller kanske det öl som, visserligen ofrivilligt, lagrats längst. Förhållanden på havsbotten torde också vara en nära perfekt miljö för lång lagring av öl.
Att lagra öl, som man gör med till exempel vin, för att få fram andra nyanser och smaker är för många ganska okänt. De flesta öl går heller inte att lagra. Bryggerier gör ofta allt som går för att ta bort och döda jäst och annat som måste finnas kvar för att det ska vara möjligt. Folk vill ju ha klar öl utan jästfällning i botten. Så långt ifrån all öl går att lagra. Double Bastard Beer Blog har en gammal bloggpost om vad som gör ett öl lagringsbart. Det finns också en ännu äldre, men fortfarande intressant, diskussion kring lagring av öl på Svenska Ölfrämjandet.
Själv har jag till exempel lagrat Fullers Vintage ett år med gott resultat. Jag köper alltid Nils Oscar Julöl (inte kalasjulölen) och lagrar i upp till tre år. Det är intressant att se hur karaktären ändras över tiden.
Om de öl man hittat i havet utanför Åland, med sina 200 års lagringstid, är drickbara är nog tveksamt. Men tryck, mörker samt sval och jämn och temperatur kanske har åstadkommit mirakel.
E24 har haft en artikelserie om entrepenörer som har varit ganska intressant. Påfallande ofta verkar IT-branschen nära nog lägga beslag på ordet entrepenör nu för tiden. Därför är det glädjande att få läsa om mikrobryggerier som exempel på entrepenörer. I artikeln får man läsa om Oppigårds och hur det tagit många år av kämpaglöd och entusiasm att komma dit de är idag.
Jag är inte riktigt torrlagd men eftersom jag befinner mig i Spanien en tid och jobbar är det dåligt med bra öl. Det finns ju faktiskt fördelar med vårt (kära|hatade) Systembolaget. En fördel är att små städer har ett utbud som är långt bättre än vad de någonsin skulle ha på en fri marknad. Det gör mig lite vimmelkantig då jag är fullständigt och helt emot monopol i alla dess former. Staten som garant för ett bra alkoholutbud… märkligt.
I vilket fall så får jag passa på och lägga ut den här guldklimpen från Married To The Sea. I värmen blir det många vändor till SuperSol för att inhandla San Miguel. Där är ju nackdelen med Systembolaget. Vill man ha en öl måste man planera och storhandla.
Glad Midsommar!
Jag såg att Budweiser just nu kör en rätt snygg reklamfilm under fotbolls-VM. Publiken på en arena används för att animera en flaska som hälls upp i ett glas. Jag är inte säker på att publik verkligen används utan allt är nog animerat. Det är snyggt, polerat och välproducerat. Men känslan saknas.
Originalet(?!), reklamfilen för australiska Carlton Draught är så mycket mer på alla sätt och vis, oslipad och full av känsla.
Nu börjar sommaren närma sig med alla sina stadsfestivaler, musikfestivaler och andra evenemang. Lite semester, en bra festival och en massa vänner brukar vara en bra kombination. Även om det gått lite inflation i hur städer numera måste ha ett antal av dessa begivenheter varje sommar så är det faktiskt kul. Även när man som jag har barn och kanske inte alltid kan ta del av allt det som bjuds.
Men en sak är riktigt trist. Ölutbudet är fruktansvärt. Det är samma gamla vanliga sönderskummade öl upphällt i sladdriga platsglas. Ölen är oavsett temperatur avslagen i samma stund du får den i handen. Dessa öltält på torget hade kanske sin charm när man var nyss fyllda arton och mer bekymrade sig för om man hade råd med en öl till eller inte.
Men inte längre. Finns det idag inga festivaler i Sverige med lite självaktning? Finns det inte en enda arrangör som förstår att det finns en hel del människor som vill ha bättre öl även när man sitter i solen på ett torg och lyssnar på svensk skvalmusik framförd av artister som lever på gratisfestivaler? Många av dessa stadsfestivaler är delvis finansierade av skattepengar som ett sätt att dra turister till stan. Förstår inte städerna att det finns en gyllene chans att dra folk med lite kvalitet?
Snälla?
För en tid sedan var det Feria Internacional de Los Pueblos i Fuengirola på Costa del Sol i södra Spanien. Jag är där en tid för att jobba men passar naturligtvis på att dricka öl när tillfälle ges. Just denna feria är lite annorlunda då det främst är utlänningarnas och invandrarnas feria. Varje nation har ett hus, en caseta, där man serverar mat, dryck och bjuder på underhållning som är typisk för nationen. Det blir naturligtvis en rejäl blandning med alltifrån egyptiska dansare, skotska kiltar, norsk lax, japanska nudlar med saké och thailändska drakar.
Cusqueña
Främst är dock många sydamerikanska länder representerade. Så jag passade på att smaka av något som lät rätt spännande. En Cusqueña från Peru. Bryggd på smältvatten från en glaciär, Saazhumle och fyra sorters malt. Bryggeriet framhäver inkatraditionen men faktum är att bryggeriet grundades av en tysk kring förra sekelskiftet. Så spännande var den kanske men iskall som den var – rekommenderad temperatur vid servering är -2 – 2 grader) släckte den törsten mer än väl och funkade superbra till det grillade köttet.
Till sommaren har, enligt Dagens Media, Carlsberg tänkt skaka nytt liv i Pripps Blå med hjälp av nya reklamfilmer och en Pripps Blå… fläder!? Genom de nya reklamfilmerna tar man kanske inte död på kopplingen till havet men väl kopplingen till den svenska skärgården.
Istället har man flugit till Brasilien där man fiskar upp en, halvljummen får man anta, låda öl ur Atlanten. Jag tror kanske inte att det gör varken till eller från för smaken. Inte heller kommer jag dricka varken mer eller mindre Pripps blå. Just nu pimplar jag ändå mest San Miguel eftersom jag befinner mig i södra Spanien. Men lite trist är det allt när traditioner betyder så lite.
Tre starköl om dagen har varje arbetare på Carlsberg i Danmark rätt till enligt avtal. Enligt SvD strejkar man nu för att man inte får dricka dessa öl annat än på lunchen. Det kan man ju förstå. Att slänga i sig tre starköl och sen gå tillbaka för att jobba kan inte vara en höjdare, varken för kroppsarbetare eller kontorsfolk.
Skämt åsido. Man kan som svenska tycka det är märkligt att man överhuvudtaget får dricka starköl under en arbetsdag. Men å andra sidan kan jag tycka att man i Sverige är lite väl rädd för öl och vin i vardagen. Annat är det på danska Harboe där arbetarna enligt samma artikel i SvD tillåts dricka upp till sex starköl om dagen…
För att förtydliga. Jag ogillade den inte! Enkel och fin. Men för att...