Jag var länge insnöad på öl från brittiska öarna. Ale skulle det vara i olika former. Gärna porter. Och porter är fortfarande en favorit. Men lyckligtvis bestämde jag mig för att inte vara så snäv och tog mig över engelska kanalen till Europa. Nu är det i och för sig ganska många år sedan men till slut gick det inte längre att blunda för att det gjordes fantastiska öl även på andra sidan Atlanten. Trots alla de vanliga skämten om de stora bryggeriernas vattniga öl.

Jag har dock inte arbetat mig vidare genom Europa så långt som till baltstaterna. Vilket är synd. Visserligen har jag läst om kvass och liknande drycker men jag har fortfarande väldigt dålig koll på öl, ölstilar och bryggerier från Estland, Lettland och Litauen. Det är ju länder som geografisk, och historiskt, ligger väldigt nära oss här i sydöstra Sverige. Jag är säker på att jag i detta är i gott sällskap med många fler ölälskare.

I går fick jag ett PR-utskick från Latvia Beerfest (information på engelska) som går av stapeln 25 – 27 maj. Jag vet inte hur stor festivalen är. Men om någon har vägarna förbi Riga närmaste tiden så är det nog ett ypperligt tillfälle att bekanta sig med Lettlands ölkultur.

Ölvärlden har översvämmats av bryggerier med attityd. Allt från ren design till hur man kommunicerar och beskriver sina öl. Tänk Brewdog. De har attityd, bra designteam, växer så det knakar och skakar fram nya spännande öl lite då och då. De stora bryggerierna har försiktiga varumärkesbyggande PR-avdelningar som putsar och finslipar på sina gamla hjul. Inget fel med det. Tvärtom.

Det är när de stora bryggerierna ska göra samma sak som de små bryggerierna det blir så fel. Man genomför en liten workshop, en designer fixar en snygg etikett med attityd, en copyrighter skriver lite texter med attityd och så gömmer man bryggeriets namn med så små bokstäver man kan.

Ett bra exempel på detta är ölet ”Hale to nothing”. Snygg design tryckt direkt på flaskan, en cool text på engelska om att ta vara på ingenting, dvs stunderna emellan allt annat och ett varumärke som ”Brutal Brewing”. Vad kan gå fel?

Tja, ölet. Jag är ledsen. Jag ville ge det en chans. Det doftar faktiskt ganska fräscht. Men ölet är tunnt och saknar kropp. Den lilla beskan försvinner snabbt med en liten metallisk, ganska otäck eftersmak. Det är varken balanserat eller spännande åt något håll.

Attityd, intresse och hantverk kan inte fejkas helt enkelt.

Løkken Bryghus

SvD har i ett fint litet bildspel, ölresa i Danmark, uppmärksammat Danmarks växande antal mikrobryggerier. Danmark har liksom många andra länder sedan några år sett fler och fler mikrobryggerier poppa upp både här och där. Och det är ju fantastiskt. Det blir så mycket mer att upptäcka. Det är gemytligt, hantverksmässigt och passion. Men inte alltid.

I somras åkte jag med familj och vänner till Danmark för att semestra på Danmarks nordvästra kust. Barnen såg fram emot allt badande. Nu blåste det ganska mycket vilket är lätt hänt där borta vid Atlantkusten. Men det var fint ändå.

När jag ändå var där passade jag på att göra ett besök på Løkken Bryghus där jag köpte med mig några öl hem till stugan. Om jag inte kört bil hade jag gärna stannat och druckit öl i deras fina lokaler. Løkken Bryghus var väldigt fint. Min bild gör det alls inte rättvisa. Jag pratade även med bryggmästaren en kort stund. Trevlig man även om han verkade lite stressad just då.

Väl hemkommen till stugan satte vi oss i solen och hällde upp en av de nyligen inköpta ölen i glas. Fin färg, härlig doft och helt okej smak; även om den kanske var lite väl snäll. Så när jag satt där och smuttade på ölen och läste på etiketten fastnade mina ögon på innehållslistan. Där brukar ju stå malt, humle, jäst och vatten. Ofta brukar bryggerier skriva ut både humlesorter och vilken malt som använts. Det gjorde inte Løkken Bryghus. Däremot hade de en femte ingrediens som gjorde mig aningen förvånad. I sitt öl hade de malt, humle, jäst, vatten – och ”farvestof”. De har alltså färgmedel i för att få fram den färg de vill ha på sitt öl.

Løkken Bryghus lär inte få fler besök av mig…

Det har nu gått några år sedan jag flyttade ifrån Karlskrona. Och jag har inte alltid bra koll på allt som händer där längre. En vän tipsade mig dock om att det lördagen den 10:e mars anordnas en öl- och whisky-mässa på Statt i Karlskrona. Om jag ska köpa biljetter vet jag inte riktigt. Men sugen är jag. Det är inte långt mellan Karlskrona och Kalmar…

Det verkar inte vara någon fortsättning på Karlskrona ölfestival som hölls åtminstone 2008 och 2009. Jag besökte Karlskrona Ölfestival 2008 och tyckte väl om jag ska vara ärlig att det arrangemanget var lite sisådär i genomförande. Följaktligen besökte jag inte den så kallande ölfestivalen efterföljande år.

Karlkskrona Öl & Whiskymässa har nog bättre förutsättningar att bli något bra om man ser till vilka som är inblandade. Fox & Anchor är sedan många år Karlskronas bästa pub. Statt festvåning är dessutom en riktigt fin, och bra, om man utnyttjar den rätt. Att blanda öl och whisky på samma mässa brukar sällan vara dåligt.

Men även i Spanien verkar det hända en del inom mikrobryggerinäringen. Jag har inte smakat just dessa öl, men ett bra exempel är La Cibeles från Madrid. (Via Te Quedas a Cenar). La Cibeles startade 2010 och brygger både veteöl, IPA och mörkare öl. Spanska bryggerier behöver inte bara brygga lättdruckna ”lager av internationell typ” som är det vanliga.

Kul tycker jag.

Det är lite synd. För öl dricker jag. God öl, och dålig öl ibland.

En liten jultradition jag har är att varje år köpa ett lagom antal Nils-Oscar Julöl för att sedan öppna en flaska av den årgången i fyra år eller fem år framöver för att jämföra. Ibland är de tråkiga, ibland goda, och ibland fantastiska. När jag i lördags öppnade en Nils-Oscar från 2007 var det en sådan fantastisk öl. Smak och doft i massor. En sådan där öl man kan sitta och dra ut på, länge. Man vill inte att den ska ta slut. Fyra år har jag fått vänta på den smaken. Nu har jag bara en flaska kvar från 2007. Den sparar jag till nästa år. Nästa helg blir det istället en flaska från 2008 eller 2009…

Nils Oscar Julöl från 2007

Men i ett långt och välskrivet blogginlägg berättar de om Brewdog och drivkraften i att tycka om och bry sig om vad man gör.

I DN:s recension fick Nanny State högt betyg och jag har sett många kommentarer som höjer ölet till skyarna. Efter att ha druckit ölet kan jag inte göra mer än instämma i lovsången. Det är lätt det godaste ”alkoholfria” öl jag har druckit. Rejäla doser humle och en hel del sötma ger ett gott och balanserat öl med mycket smak. Det är ett ganska somrigt öl och till sommaren borde det vara en given kandidat inför grillfester om man måste köra bil efteråt.

Jag är liberal. Monopol inskränker människors rättigheter. Och i Sverige återfinns naturligtvis Systembolaget som en inte så liten nagel i ögat. Folkpartiet med efternamnet ”liberalerna” kunde kanske förväntas arbeta för ett slopande av monopol. Än mer så i ljuset av de framväxande mikrobryggerier, vingårdar och whiskydestillerier som förutom att satsa på kvalitet, närodlade ekologiskt producerade produkter dessutom skapar arbetstillfällen. Men efter att ha sett den sorgliga debatten från Folkpartiets partistämma förra året sjönk hoppet om att någonsin få se ett liberalt parti stå upp för ett slopande av spritmonopolet. Förutom tröttsamt okunniga argument om att vin är fint och öl är alkoholistdricka så var största stötestenen att monopolet skulle kunna äventyras om man luckrar upp reglerna.

Nu verkar det trots allt som att vi kan börja hoppas. Enligt SvD kan ett förslag om gårdsförsäljning komma redan i år. Enligt utredaren föreligger inget hot mot monopolet även om gårdsförsäljning av öl och vin skulle tillåtas. Det är knappt man vågar hoppas. Vågar den sittande konservativa regeringen verkligen ge kämpande entrepenörer möjlighet att utvecklas? Vilken dröm.