Det har nu gått några år sedan jag flyttade ifrån Karlskrona. Och jag har inte alltid bra koll på allt som händer där längre. En vän tipsade mig dock om att det lördagen den 10:e mars anordnas en öl- och whisky-mässa på Statt i Karlskrona. Om jag ska köpa biljetter vet jag inte riktigt. Men sugen är jag. Det är inte långt mellan Karlskrona och Kalmar…

Det verkar inte vara någon fortsättning på Karlskrona ölfestival som hölls åtminstone 2008 och 2009. Jag besökte Karlskrona Ölfestival 2008 och tyckte väl om jag ska vara ärlig att det arrangemanget var lite sisådär i genomförande. Följaktligen besökte jag inte den så kallande ölfestivalen efterföljande år.

Karlkskrona Öl & Whiskymässa har nog bättre förutsättningar att bli något bra om man ser till vilka som är inblandade. Fox & Anchor är sedan många år Karlskronas bästa pub. Statt festvåning är dessutom en riktigt fin, och bra, om man utnyttjar den rätt. Att blanda öl och whisky på samma mässa brukar sällan vara dåligt.

Men även i Spanien verkar det hända en del inom mikrobryggerinäringen. Jag har inte smakat just dessa öl, men ett bra exempel är La Cibeles från Madrid. (Via Te Quedas a Cenar). La Cibeles startade 2010 och brygger både veteöl, IPA och mörkare öl. Spanska bryggerier behöver inte bara brygga lättdruckna ”lager av internationell typ” som är det vanliga.

Kul tycker jag.

Det är lite synd. För öl dricker jag. God öl, och dålig öl ibland.

En liten jultradition jag har är att varje år köpa ett lagom antal Nils-Oscar Julöl för att sedan öppna en flaska av den årgången i fyra år eller fem år framöver för att jämföra. Ibland är de tråkiga, ibland goda, och ibland fantastiska. När jag i lördags öppnade en Nils-Oscar från 2007 var det en sådan fantastisk öl. Smak och doft i massor. En sådan där öl man kan sitta och dra ut på, länge. Man vill inte att den ska ta slut. Fyra år har jag fått vänta på den smaken. Nu har jag bara en flaska kvar från 2007. Den sparar jag till nästa år. Nästa helg blir det istället en flaska från 2008 eller 2009…

Nils Oscar Julöl från 2007

Men i ett långt och välskrivet blogginlägg berättar de om Brewdog och drivkraften i att tycka om och bry sig om vad man gör.

I DN:s recension fick Nanny State högt betyg och jag har sett många kommentarer som höjer ölet till skyarna. Efter att ha druckit ölet kan jag inte göra mer än instämma i lovsången. Det är lätt det godaste ”alkoholfria” öl jag har druckit. Rejäla doser humle och en hel del sötma ger ett gott och balanserat öl med mycket smak. Det är ett ganska somrigt öl och till sommaren borde det vara en given kandidat inför grillfester om man måste köra bil efteråt.

Jag är liberal. Monopol inskränker människors rättigheter. Och i Sverige återfinns naturligtvis Systembolaget som en inte så liten nagel i ögat. Folkpartiet med efternamnet ”liberalerna” kunde kanske förväntas arbeta för ett slopande av monopol. Än mer så i ljuset av de framväxande mikrobryggerier, vingårdar och whiskydestillerier som förutom att satsa på kvalitet, närodlade ekologiskt producerade produkter dessutom skapar arbetstillfällen. Men efter att ha sett den sorgliga debatten från Folkpartiets partistämma förra året sjönk hoppet om att någonsin få se ett liberalt parti stå upp för ett slopande av spritmonopolet. Förutom tröttsamt okunniga argument om att vin är fint och öl är alkoholistdricka så var största stötestenen att monopolet skulle kunna äventyras om man luckrar upp reglerna.

Nu verkar det trots allt som att vi kan börja hoppas. Enligt SvD kan ett förslag om gårdsförsäljning komma redan i år. Enligt utredaren föreligger inget hot mot monopolet även om gårdsförsäljning av öl och vin skulle tillåtas. Det är knappt man vågar hoppas. Vågar den sittande konservativa regeringen verkligen ge kämpande entrepenörer möjlighet att utvecklas? Vilken dröm.

Axel Anderssons Bryggeri på Storgatan, 1937

Så här är en kort och lite rörig översikt av ölbryggningens historia i Kalmar.

1500-talet

Kalmar har i alla tider varit en handelsstad och det både bryggdes och importerades stora mängder öl. På Gustav Vasas tid importerades mer öl över Kalmar än över Stockholm.

Under 1550 utgjorde den tullfria införseln till Kalmar av 3654 tunnor. Därefter minskade den år efter år tills dess att importen i Stockholm var större vid slutet på 1550-talet. Främst importerades till Kalmar stralsunderölet men även en mindre mängd rostockeröl och lübeckeröl fördes in den här vägen.

Kalmarölet hade tyvärr ett ganska dåligt rykte på den här tiden. Vattnet i staden var salt och därmed inte särskilt bra för ölbryggning. När Johan III uppmanade kalmarborna att brygga bättre öl hänvisade man i staden till det dåliga vattnet. Året 1579 skänktes så kronoegendomen Husholm vid Hossmoån till staden i syfte att som det hette ”upprätta en bryggestat”.

Länge var ölbryggning en verksamhet som varken hörde borgaren till eller var ett speciellt yrke. Borgare bryggde öl inhyrda i brygghus och ute i landet skedde den mesta ölbryggningen på gårdarna. Strikta regler omgärdade både försäljning och import även om det är tydligt att dessa sällan efterlevdes lika strikt.

1600-talet

Under 1500-talet ändrades inte mycket gällande ölbryggning i stort. Först på 1600-talet försöker Karl IX organsiera bryggandet av öl genom att skapa ett särskilt bryggaryrke och reglera ölförsäljningen. Man gick så långt att förbjuda borgarna att brygga i egna brygghus och man reglerade antalet bryggare och källare i varje stad. Under 1600-talets första hälft började man också beskatta både öltillverkning och ölförsäljning.

Trots detta och trots det dåliga vattnet fanns 1645 tio bryggare i Kalmar stad. Troligen var de organiserade i ett skrå då en bryggare Olof Larsson Sturk, som redan 1630 började brygga öl i gamla staden, 1643 omtalas som ålderman. Han flyttade senare sin tillverkning till Kvarnholmen. År 1644 utfärdades så till slut ett förbud för andra än yrkesmän i staden att brygga öl.

År 1632 kan man också se att ett brygghus på den tidigare skänkta egendomen Husholmen är upptagen i Kalmar stads räkenskaper. År 1652 övertas dock denna av Axel Oxenstierna.

1700-talet

I en ämbetsberättelse från 1700-talet nämns att Kalmars 25 krögare alla brygger öl till försäljning. Troligen var detta fallet även på 1600-talet. Detta trots att det egentligen var förbjudet att samtidigt brygga och sälja öl i minut. Man skilde alltså på försäljning i parti och försäljning i minut.

Från 1700-talet finns inte så mycket lättillgänglig information om ölbryggning eller bryggerier i Kalmar. Kanske hör det ihop med den under århundradet alltmer eskalerande brännvinskonsumtionen. Bryggerinäringen går generellt under den här tiden bakåt.

På Skälby uppförde Bleckart Wachtmeister runt 1700 ett stort bränn-, brygg- och mälthus i tre våningar. I bottenvåningen återfanns brygghuset med en stor och kraftig mur i centrum vilken innehöll fyra ugnar. Två för brännvinspannorna, en för bryggpannan och en till kölnan. På andra våningen fanns fem kar och i den tredje en mängd luckor som kunde öppnas för att malten skulle torka i solen.

1800-talet

I slutet på 1700-talet och i början av 1800-talet var den stora konsumtionen av brännvin ett reellt samhällsproblem. Enligt beräkningar låg konsumtionen i medeltal på en bra bit över sju liter brännvin per person och år. Problemen gav under denna tid upphov till de första nykterhetsrörelserna vilka främst propagerade för en återgång till nyttigt öl och porter.

Först på 1800-talet bildades de två bryggerier som långt senare blev till Kalmar Bryggeri AB. 1847 grundades Johan Anderssons Bryggeri. Tio år efter bildandet introducerade Johan Andersson sedan det bayerska ölet under namnet Iskällar-Bier. Ölet lagrades till en början i slottets källare och valven vid Västerport. Bryggeriet fick under sonen Axel Anderssons ledning också dennes namn. Under ledning av Axel Johansson byggdes bryggeriet ut främst under 1930- och 1950-talen för att till slut omfatta större delen av kvarteret Bryggaren öster om Stortorget.

1864 bildades sedan Bryggeriet Nordstjernan av vinhandlare tillika källarmästare C. F. Enbom. Bryggeriet övertogs sedan knappt 20 år senare av bryggaren Odd Landtblom som bara sex år senare sålde det till en Axel Åhman. Även Nordstjernan lagrade i början sin öl i Slottets källare. Vattnet på Kvarnholmen var inte gott nog att brygga öl av. Det hämtade man istället på Norrdal. När Gamla Vattentornet i början av 1900-talet togs i drift och stadens VA-nät förbättrades byggdes Nordstjernan ut med det kyltorn man fortfarande kan se samt egna lagerlokaler.

1900-talet

Både Johan Anderssons Bryggeri med runt 80 anställda och Nordstjernans Bryggeri med omkring 15 anställda köptes 1933 av Stockholms bryggerier som då bildade Kalmar Bryggeri AB. Enligt vissa uppgifter lades Nordstjernan ner fem år senare. Enligt Sveriges Bryggeriers namnlista över gamla bryggerier lades dock verksamheten vid Bryggeriet Nordstjernan ner redan 1934. Kalmar Bryggeri, eller snarare Johan Anderssons Bryggeri, fortsatte verksamheten tills denna, enligt Sveriges Bryggerier, lades ner helt 1971. Organisationen Sveriges Bryggerier nämner inte namnet Axel Johanssons Bryggeri vilket dock är det namn man kan läsa på skylten som hänger över Storgatan 52 på en bild från år 1934.

Förutom de två ovan nämnda kalmarbryggerierna fanns på 1900-talet också Sandås Bryggeri vid Sandåsbacken på Södra vägen, det lite större Bryggeri Svalan vid Vasaskolan samt Bryggeri Kronans vid Rimsmeden i Berga. Om dessa finns inte lika mycket information även om en artikel i Östran berättar att Sandås Bryggeri höll sig till svagdricka och läsk. Den byggnad bryggeriet huserade revs sedermera 1969.

2000-talet

Först 2010 etableras i Kalmar äntligen ett nytt bryggeri när Ängö Kvartersbryggeri slår upp portarna. Ser man till historien borde det finnas plats för minst ett par bryggerier till.

Källor

Industriarvsprojektet, rapport december 2009, Kalmar läns museum

Lotta Lamke och Susann Johannisson

Sandås var inte lugna gatan, Östran, 091230, Bonny Kilefors

Bryggare och bryggerier i Kalmar, 1947, Manne Hofrén

Ölets historia i Sverige I, 1969, Harald Thunæus

Ölets historia i Sverige II, 1969, Harald Thunæus

Sveriges Bryggerier

SvD betygsätter idag några oktoberfest-öl för den som vill ha lite oktoberfest-tema på festen. Jag har faktiskt inte smakat någon av dem men kanske blir det en tur till systembolaget senare…

Två av ölen DN tar upp har jag hunnit med att smaka. S:t Eriks Pomona Porter lät rolig med lite vanilj bland ingredienserna. Jag gillade deras tidigare öl så jag hade höga förväntingar. Men portern tycker jag smakar kemiskt, eller konstgjort på något vis. Jag kommer inte köpa den igen.

Nils Oscar Brown Ale däremot var en riktigt god öl. Kanske inte det mest spännande men ganska fylligt trots sin ganska rejäla dos humle. Passar utmärkt både med och utan mat till. Kanske allra bäst till köttgryta eller liknande mat.