Herrgårdsporter på Gyldene Freden

Idag hade jag möten i Stockholm. Upp med tuppen, flyg till Stockholm från Kalmar, flera möten på rad, grus i ögonen och trött innan lunch. Jag är inte direkt någon morgonmänniska. Eftersom jag bara hade möten på förmiddagen, och eftermiddagen bjuder på after work i Kalmar, unnade jag mig en god lunch innan det var dags att flyga hem. Så det fick bli isterband på Gyldene Freden.

Inte alla gillar porter till maten. Det gör jag. Och på Gyldene Freden hade de en porter från Skebo Bruksbryggeri jag inte sett tidigare. Skebo Bruksbryggeri verkar vara ett ganska litet bryggeri någonstans i Roslagen. Det står inte mycket om ölet på etiketten, men kanske är ”In Goldings we trust” en hint om vilken humle som använts.

Herrgårdsporten är ett inte helt kolsvart öl med ett fint skum. Doften var ganska svag och smaken mild med bara en lätt beska. Faktiskt passade det utmärkt till maten. En alltför framträdande beska blir ofta bara påträngande när man ska dricka ölet till mat. Så när man vill en uppfriskande och lättdrucken porter – då passar Herrgårdsporter från Skebo fantastiskt bra.

20130618-135215.jpg

Likt en pinsam facebookberoende matfotograf fotade jag ölet med min telefon.

Posted in Pubar, Öl | Tagged , | Leave a comment

Mjöd och porsöl på vikingakrogen Aifur

20130423-161742.jpgEn bägare Aifur färsköl och en mindre bägare Tej mjöd.

I fredags var jag i Stockholm och passade då på att kika in på vikingakrogen Aifur i Gamla Stan. Kanske mest känd för att det är E-Type som står bakom har den fått ganska svala rubriker i seriösare media. Ofta baserat på maten. Jag provade inte maten utan ville egentligen bara se om det var något att ha.

Personalen är tidstypiskt klädda och väldigt trevliga. Varje matgäst annonseras ljudligt (vrål) när de äntrar matsalen. Själv håller jag och mitt sällskap till i baren bredvid. På det hela taget får jag erkänna att jag är ganska svag för den här typen av romantiskt vikingatidsvurmande. Ganska är nog en underdrift. Så jag gillar stället ordentligt.

Hur var mjödet och ölet då? Jag beställde först en Tej, ett svenskt mjöd som enligt barpersonalen är lite ”lättare” än de mer seriösa varianterna. Det doftade lite av tvål. Men inte oangenämt. Den var inte för söt men ändå var där en hel del smak med en frisk och ganska blommig sötma. Den var inte sämre än att jag kan tänka mig beställa fler nästa besök. Några fler glas mjöd blev det dock inte denna gång.

Jag ställer mig lite frågande till personalens påstående att de andra mjöd-sorterna är sötare då de är mer ”autentiska”. Troligen var vikingatidens mjöd spontanjästa på något vis och då bör mycket mjölksyrabakterier också spelat en roll i smaken. Troligen var både mjöd och öl i större utsträckning som en del belgiska, väldigt syrliga, öl.

Det porsöl jag drack hade både rejäl doft och smak av pors. Jag har faktiskt inte tidigare druckit något pors-kryddat öl. Innan humlen slog igenom lär det ha varit en ganska vanlig krydda. I alla fall i Norden. Smaken var inte alls oangenäm. Men på något sätt har jag svårt att få bort känslan av att ta stora klunkar snaps. Det är ju som krydda i snapsen jag är betydligt mer van vid smaken. Mer än en porsöl per kväll lär det dock inte bli. Dessutom var pors ju förr vida känt för att ge en rejäl baksmälla. Så man bör kanske lyssna på gammal visdom.

20130423-161853.jpgMatsalen under de gamla valven.

Förutom ovanstående smakade jag även Aifur Färsköl som bryggs av Ystad Bryggeri. Det bör väl betecknas som husets öl. Det var aningen tunnt med ganska lite beska. Men det var inte utan smak och en lite egen karaktär. Det var friskt och blommigt. Ett bra öl om man vill dricka många…

Det tredje ölet var Merlin från bryggeriet Ceiny. Det var ett snällt öl med en mild beska och en liten touch av brända toner. Minimal med doft, om någon. Men betydligt mer smakrik än doften avslöjar. Ett bra öl man kan dricka fler av även det.

Så överlag kanske Aifur inte passar den elitistiska öl-, mat-, eller historiekännaren. Men det var ett ställe med en riktig härlig gemytlig och varm stämning med tidstypisk levande musik. Jag gillar det.

Posted in Pubar, Öl | Tagged , | Leave a comment

Rosée D’hibiscus från Brasserie Dieu Du Ciel

Jag gillar när bryggerier tar fram öl som sticker ut ur mängden. Som detta öl, Rosée D’hibiscus, kryddat med inget mindre än Hibiskus. Etiketten är fantastisk och den skiljer sig verkligen från alla överdesignade moderna öletiketter. Så jag blev tvungen att köpa hem det och provsmaka.

Först var den rejäla blomdoften intressant. Men efter några klunkar kändes den tunga doften och smaken av hibiskus alldeles för mycket. Jag har svårt att förstå de höga betyg som delats ut både på Beeradvocate och Ratebeer. Det här var ett av de mycket få öl jag faktiskt hällt ut.

20130412-172156.jpg

Posted in Ale | Tagged | Leave a comment

Södra Maltfabriken Die Nasty

Det här är en öl som höjer förväntningarna genom sin fräcka attityd och snygga design. På flaskan skriver de att ölen ”kickar ass”. Då förväntar man sig en en smakbomb. Som jag skrivit förr behöver attityd alls inte åtföljas av något bra. På Ratebeer har heller inte betygen svämmat över av höga poäng precis.

Men när ölet är upphällt slår en fantastisk doft av dansk ost upp. Doften är alltså tämligen annorlunda och humlen är framträdande. Gillar man dansk ost känner man snabbt igen doften. Färgen är vackert röd och skummet fast och bra. I smaken framträder också toner av dansk ost men balanseras mer av den karamelliga malten. En härlig beska sitter sedan länge kvar i munnen där också alkoholen träder fram helt lätt. Helt enkelt en riktigt god öl.

20130412-143729.jpg

Posted in Ale | Tagged , | Leave a comment

Internationell ölfestival i Riga

Latvia Beerfest 2012

Jag var länge insnöad på öl från brittiska öarna. Ale skulle det vara i olika former. Gärna porter. Och porter är fortfarande en favorit. Men lyckligtvis bestämde jag mig för att inte vara så snäv och tog mig över engelska kanalen till Europa. Nu är det i och för sig ganska många år sedan men till slut gick det inte längre att blunda för att det gjordes fantastiska öl även på andra sidan Atlanten. Trots alla de vanliga skämten om de stora bryggeriernas vattniga öl.

Jag har dock inte arbetat mig vidare genom Europa så långt som till baltstaterna. Vilket är synd. Visserligen har jag läst om kvass och liknande drycker men jag har fortfarande väldigt dålig koll på öl, ölstilar och bryggerier från Estland, Lettland och Litauen. Det är ju länder som geografisk, och historiskt, ligger väldigt nära oss här i sydöstra Sverige. Jag är säker på att jag i detta är i gott sällskap med många fler ölälskare.

I går fick jag ett PR-utskick från Latvia Beerfest (information på engelska) som går av stapeln 25 – 27 maj. Jag vet inte hur stor festivalen är. Men om någon har vägarna förbi Riga närmaste tiden så är det nog ett ypperligt tillfälle att bekanta sig med Lettlands ölkultur.

Posted in Festivaler | Tagged | Leave a comment

Attityd kan inte fejkas

Hale to nothing

Ölvärlden har översvämmats av bryggerier med attityd. Allt från ren design till hur man kommunicerar och beskriver sina öl. Tänk Brewdog. De har attityd, bra designteam, växer så det knakar och skakar fram nya spännande öl lite då och då. De stora bryggerierna har försiktiga varumärkesbyggande PR-avdelningar som putsar och finslipar på sina gamla hjul. Inget fel med det. Tvärtom.

Det är när de stora bryggerierna ska göra samma sak som de små bryggerierna det blir så fel. Man genomför en liten workshop, en designer fixar en snygg etikett med attityd, en copyrighter skriver lite texter med attityd och så gömmer man bryggeriets namn med så små bokstäver man kan.

Ett bra exempel på detta är ölet ”Hale to nothing”. Snygg design tryckt direkt på flaskan, en cool text på engelska om att ta vara på ingenting, dvs stunderna emellan allt annat och ett varumärke som ”Brutal Brewing”. Vad kan gå fel?

Tja, ölet. Jag är ledsen. Jag ville ge det en chans. Det doftar faktiskt ganska fräscht. Men ölet är tunnt och saknar kropp. Den lilla beskan försvinner snabbt med en liten metallisk, ganska otäck eftersmak. Det är varken balanserat eller spännande åt något håll.

Attityd, intresse och hantverk kan inte fejkas helt enkelt.

Posted in Bryggerier, Öl | Tagged , | Leave a comment

Öl i Danmark och öl i Løkken

Løkken Bryghus

SvD har i ett fint litet bildspel, ölresa i Danmark, uppmärksammat Danmarks växande antal mikrobryggerier. Danmark har liksom många andra länder sedan några år sett fler och fler mikrobryggerier poppa upp både här och där. Och det är ju fantastiskt. Det blir så mycket mer att upptäcka. Det är gemytligt, hantverksmässigt och passion. Men inte alltid.

I somras åkte jag med familj och vänner till Danmark för att semestra på Danmarks nordvästra kust. Barnen såg fram emot allt badande. Nu blåste det ganska mycket vilket är lätt hänt där borta vid Atlantkusten. Men det var fint ändå.

När jag ändå var där passade jag på att göra ett besök på Løkken Bryghus där jag köpte med mig några öl hem till stugan. Om jag inte kört bil hade jag gärna stannat och druckit öl i deras fina lokaler. Løkken Bryghus var väldigt fint. Min bild gör det alls inte rättvisa. Jag pratade även med bryggmästaren en kort stund. Trevlig man även om han verkade lite stressad just då.

Väl hemkommen till stugan satte vi oss i solen och hällde upp en av de nyligen inköpta ölen i glas. Fin färg, härlig doft och helt okej smak; även om den kanske var lite väl snäll. Så när jag satt där och smuttade på ölen och läste på etiketten fastnade mina ögon på innehållslistan. Där brukar ju stå malt, humle, jäst och vatten. Ofta brukar bryggerier skriva ut både humlesorter och vilken malt som använts. Det gjorde inte Løkken Bryghus. Däremot hade de en femte ingrediens som gjorde mig aningen förvånad. I sitt öl hade de malt, humle, jäst, vatten – och ”farvestof”. De har alltså färgmedel i för att få fram den färg de vill ha på sitt öl.

Løkken Bryghus lär inte få fler besök av mig…

Posted in Bryggerier | 1 Comment

Karlskrona Öl & Whiskymässa

Det har nu gått några år sedan jag flyttade ifrån Karlskrona. Och jag har inte alltid bra koll på allt som händer där längre. En vän tipsade mig dock om att det lördagen den 10:e mars anordnas en öl- och whisky-mässa på Statt i Karlskrona. Om jag ska köpa biljetter vet jag inte riktigt. Men sugen är jag. Det är inte långt mellan Karlskrona och Kalmar…

Det verkar inte vara någon fortsättning på Karlskrona ölfestival som hölls åtminstone 2008 och 2009. Jag besökte Karlskrona Ölfestival 2008 och tyckte väl om jag ska vara ärlig att det arrangemanget var lite sisådär i genomförande. Följaktligen besökte jag inte den så kallande ölfestivalen efterföljande år.

Karlkskrona Öl & Whiskymässa har nog bättre förutsättningar att bli något bra om man ser till vilka som är inblandade. Fox & Anchor är sedan många år Karlskronas bästa pub. Statt festvåning är dessutom en riktigt fin, och bra, om man utnyttjar den rätt. Att blanda öl och whisky på samma mässa brukar sällan vara dåligt.

Posted in Blandat | Tagged , | Leave a comment

Spanien och öl

Spanien är inte ett land man tänker på som ett öl-land. Mer ett land med iskalla, ganska smaklösa öl som främst är till för att kyla ner en sönderbränd charterresenär. Oftast beställer man en ”caña” och får då ett litet glas öl. Kall öl. Mer tanke lägger man inte på vad för öl som finns i glaset. Måhända lite tillspetsat, men man brukar ju säga att ett varmt klimat kräver iskall lättdrucken öl. Så behöver det inte vara. Traditionellt har ju starkare Guinness och IPA skeppats vida omkring med just varmare länder som mål.

Men även i Spanien verkar det hända en del inom mikrobryggerinäringen. Jag har inte smakat just dessa öl, men ett bra exempel är La Cibeles från Madrid. (Via Te Quedas a Cenar). La Cibeles startade 2010 och brygger både veteöl, IPA och mörkare öl. Spanska bryggerier behöver inte bara brygga lättdruckna ”lager av internationell typ” som är det vanliga.

Kul tycker jag.

Posted in Öl | Tagged | Leave a comment

Lagrad Nils-Oscar julöl

Det är inte ofta jag skriver här längre. Arbetet med vår evenemangs- och konsertguide Evenemang.se har tagit mycket tid i anspråk. Då får en del annat helt enkelt stryka på foten.

Det är lite synd. För öl dricker jag. God öl, och dålig öl ibland.

En liten jultradition jag har är att varje år köpa ett lagom antal Nils-Oscar Julöl för att sedan öppna en flaska av den årgången i fyra år eller fem år framöver för att jämföra. Ibland är de tråkiga, ibland goda, och ibland fantastiska. När jag i lördags öppnade en Nils-Oscar från 2007 var det en sådan fantastisk öl. Smak och doft i massor. En sådan där öl man kan sitta och dra ut på, länge. Man vill inte att den ska ta slut. Fyra år har jag fått vänta på den smaken. Nu har jag bara en flaska kvar från 2007. Den sparar jag till nästa år. Nästa helg blir det istället en flaska från 2008 eller 2009…

Nils Oscar Julöl 2007

Nils Oscar Julöl från 2007

Posted in Blandat, Öl | Tagged , | Leave a comment